Hur kunde Sverige utarma sin lärarkår och vad är problemet med Kroatien?

by mojuppsats

Det här är en viktig fråga som verkar vara väldigt svårt att svara på. Som Maciej Zaremba har skrivit, visar resultaten i kunskapstestet Pisa tydligt att Sverige har många problem med sin lärarkår. Att Sverige ligger på plats 38 ter sig nedgörande, men det är den svenska utbildningministern som faktiskt måste reagera på svårigheter som drabbar ett område vilket möjligen är viktigast för framtiden – utbildningen. Varför funkar utbildningssystemet i Finland prima och i Sverige är situationen annorlunda? Vad man också bör förklara är hur utbildningsnivån i Sverige har kunnat sjunka så stadigt. Zaremba påstår hyperkritiskt att det är oskickliga lärare som är orsaken till de dåliga svenska resultaten: ”En lärare som varken behärskar sitt ämne, eller konsten att trollbinda elever, är sämre än ingen lärare alls.” Tyvärr är det sant att svenska lärare kommer ut utan att behärska sitt ämne, utan att ha stått framför en klass eller att ha lärt sig att undervisa. För mig är det otroligt att höra eftersom didaktiska och pedagogiska ämnen är obligatoriska i Kroatien. Det är föga troligt att någon kroatisk lärare har undervisat i många år utan att ha examen i sitt ämne, men inte omöjligt. Då vi har politiker som har förfalskat sina diplom, verkar det inte så omöjligt att någon lärare har gjort detsamma med sitt. Men att anställa lärare som man har hämtat från gatan är otilllåtet och ansvarslöst. Jag tycker att Sverige måste reformera utbildningen så fort som möjligt eftersom det är mycket som tyder på att det är allvar den här gången. Det svenska Utbildningsdepartementet bör likaså ändra sina attityder till hela utbildningssystemet. Att ge lärare respass eller utbilda dem igen? Men vem borde man egentligen straffa här? De oskickliga lärarna eller de oskickliga politikerna och utbildningssystemet som har låtit det här debaclet realiseras? Det är självklart, tycker jag. Maciej Zaremba klargör väldigt koncist och precist att Lärarförbundets åsikt under 1980-talet var sådan att det var en allmän uppfattning att en lärare som studerade något ämne på fritiden var en skam för kåren. Då dog lärarnas möjligheter att förbättra sina kunskaper och färdigheter. Kraven blev mindre och mindre och svenska elever är där de är nu, som det står i Zarembas artikel: ”Så för dagens skolminister vore det ett realistiskt mål att vid nästa mätning placera sig före Rumänien, som ligger på plats 45.”

När det gäller situationen i Kroatien är det absolut annorlunda. Även om kroatiska lärare har examina i sina ämnen, möter våra elever många andra problem varje dag. Många av de anställda lärarna är skickliga vad gäller kunskaper, men deras didaktiska och pedagogiska färdigheter förblir fortfarande dåliga. Kroatiska lärare saknar ambition, motivation (både materiellt och psykiskt) och energi att kämpa mot de statliga myndigheterna som förtrycker dem. Låga löner, förlust av grundläggande rättigheter, ett konstant misslyckande med att skapa god kommunikation mellan lärarna och regeringen osv. kan vara orsaker till våra otillfredställande resultat i kunskapstestet Pisa. Den andra aspekten man måste ta hänsyn till är elevernas motivation. De flesta är nöjda med ´bara´ mediokra kunskaper, ointresserade av att läsa böcker, undersöka grejer som har att göra med skolan eller utbildningen allmänt och bara tittar genom fönstret medan lärare svettas och försöker tjäna sitt levebröd. Vad jag försöker säga nu är att det alltid finns två motsatta sidor vid varje problem. Det låter lätt att hitta de skyldiga, men det är lite mer komplicerat än bara det. Jag kan bara hoppas att lärarnas befogade krav på högre löner och bättre arbetsvillkor blir accepterade. Om den andra aspekten vet jag inte vad jag ska tänka eftersom det är ett välkänt faktum att lusten att lära sig nya saker är i konflikt med den postmoderna världen där teknikutvecklingen dominerar. Ju mer tillgängligt allt är, desto sämre är vår motivation. Och jag är inte säker på att det ska bli bättre i framtiden.

 

Edin Badić