MojUppsats

Studenter skriver, ni läser

Month: February, 2015

Gifta vid första ögonkastet

När jag läste på nätet om vad som händer i dokumentärserien ”Gifta vid första ögonkastet” blev jag chockad: tre par skulle först matchas av olika experter och sedan gifta sig – den första gången när de träffas, d.v.s. ser varandra! Det låter galet, eller hur? Men när man får höra på de sex deltagarna och deras liv och problem, börjar man begripa vad som var deras anledning till att delta i serien. I Sverige finns det mer än två miljoner (ofrivilliga) singlar som inte kan träffa partner eftersom det finns en stark singel-kultur i landet, vilket gör det svårt för singlar att träffa någon intressant och passande. Följaktligen känner sig många av dem ensamma, eftersom de vill dela sitt liv med en speciell person, gifta sig och ha familj. Det är helt OK om man behöver liten hjälp med det . Dessutom matchar experterna som också är med i serien deltagarna på ett helt civiliserat sätt – man använder vetenskaplig information och matchar ihop personer som passar varandra bäst. En av experterna är en kvinnlig präst, som inte har något problem med konceptet: hon tycker att det är viktig att kyrkan och äktenskapet moderniseras. Det är precis därför jag tycker att serien har en enorm revolutionär potential. Äktenskapet dekonstrueras i denna serie, och det med Guds godkännande! Att gifta sig kan betyda många olika saker: man kan gifta sig på grund av kärlek, men idag finns det också oromantiska skäl för att gifta sig: tradition, ekonomiska problem, familjpåtryckning… Äktenskapet har en mycket problematisk historia med rasism och sexism och deras spår är synbara även idag. Så när sex rationella och fullvuxna personer vill gifta sig med totala främlingar och försöka leva med dem i fyra veckor, tycker jag att det faktiskt är fantastiskt. Mitt enda problem med serien är att den är lite för heterocentrisk. Det finns bara heterosexuella deltagare, men det finns inte några skäl för att inte matcha några homosexuella par också. Jag ska inte titta vidare på serien eftersom jag inte är intresserad av vad som ska hända, men jag tycker ändå att serien är ett viktigt steg i äktenskapets dekonstruktion och liberalisering.

 

Marta Šušak

Bör äktenskapet vara viktigt än idag?

Vad är det som driver oss människor att ännu idag ingå äktenskap som ett formellt kärleksförbund? Jo det underlättar gemensamt liv när det gäller skatter och liknande saker och ting inom samhället. Jag tror dock att majoriteten av människorna väljer det alternativet eftersom de tror att det kommer att förstärka deras förhållande och att det möjligen är en garanti för ett framgångsrikt kärleksliv. ”Om det fungerade för mina föräldrar, varför skulle det inte fungera för mig?”, tänker dem. Men i sina blinda övertygelser är de inte medvetna om att det finns många olika faktorer som bestämmer hur deras äktenskap kommer att funka och att nästan var tredje sådan förbindelse slutar i en skilsmässa. Därför blir jag så djävla irriterad när jag tittar på personerna i programmet ”Gift vid första ögonkastet”.

Först och främst verkar de flesta vara förtvivlade människor som ser det här programmet som den sista möjligheten för att finna äkta kärleken. Jag förstår inte hur de tror att en handfull experter ska kunna lösa deras kärleksproblem. Jo det är intressant att titta på hur dessa experter gör matchningarna, hur de kartlägger och analyserar resultat av olika tester och det är sant att ett ingripande utifrån kan funka för vissa människor t.ex. sade en kvinna i programmet att hon alltid hade kontrollerat allt i sina förhållanden och på så sätt förstört dem. Därför hoppades hon att någon annan skulle kunna planera det bättre för henne. Däremot behövs det mycket mer än ett par motsvarande tester och en diskussion med en präst för ett fungerande äktenskap. Vad är egentligen den där prästens roll? Jag anser henne helt och hållet onödig i programmet eftersom hon inte säger någonting relevant men bara representerar kyrkan som på sätt och vis också måste godkänna hela idén. Vad som förargar mig mest är att troligen ingen av deltagarna i programmet kommer att finna den äkta kärleken och att alla äktenskapen kommer att misslyckas. Några av kandidaterna kommer nog att bli skadade och förlora ännu mer av sitt hopp när det gäller kärleken. Men vi tittare ska bara njuta av det här experimentet där kandidaterna liknar försökskaniner.

Vad som förvånar mig när det gäller det här programmet är att äktenskapet fortfarande verkar vara viktigt i Sverige. Ett land där finns så många sambor, ett land som människor i Kroatien betraktar som ett land med ganska frisinnade människor när get gäller äktenskap och kärlek. Kanske är man fortfarande påverkad av traditionen eller är det snarare så att det finns många osäkra människor som är rädda för att förbli ensamma och som tror att äktenskapet kommer att ge dem den åtråvärda säkerheten i livet. Jag vet bara att man inte behöver äktenskapet för att ha ett lyckat och lyckligt liv och ibland är det inte något dåligt att vara lite ensam. Det finns så många andra möjligheter i livet och jag förstår inte varför man än idag är besatt av idén om äktenskap. Men vem vet? En dag ändrar jag mig kanske och blir en deltagare av ett liknande program i Kroatien. Gud förbjude…

 

Josip Janeš

Gift vid första ögonkastet (2)

När min väninna först berättade om Gift vid Första Ögonkastet, tänkte jag genast att jag inte skulle gilla det. Alla sådana program verkar falska och konstruerade, de tävlande brukar irritera mig åtskilligt. Konceptet för programmet förvånade mig. Det är definitivt inte något nytt att gifta sig med en obekant person – arrangerade äktenskap fanns långt före min tid. Men att föreställa sig att en sådan affär sker nuförtiden, frivilligt och framför miljontals människor – det var det som chockade mig.

I ett modernt samhälle är många människor väldigt jobb-orienterade och sätter sina privata liv på andra plats. Sverige är inget undantag. I dagens svenska samhälle försummar människor sina kärleksliv och det är först senare som de känner att något saknas. Att sådana fenomen uppstår här är kanske lite revolutionerande men inte helt otypisk för Sverige, tror jag. Stereotypiska framställningar av svenskarna inbegriper ofta att de är rationella, men ett sådär radikalt drag verkar lite fabricerat.

Jag tror kärlek är mycket mer komplext än det som ett gäng så kallade experter – som försöker förenkla den – vill att vi ska tro. På ett sätt, leker de Gud. Kärlek är inte en åtgärd som ska vidtas, inte en ingrediens som ska tillsättas. Den kan inte bli matchad, eftersom det finns komponenter som ingen av oss känner till eller känner igen, komponenter som varken är vettiga eller konstanta.

Eftersom jag bara har sett ett avsnitt, och har ännu inte har sett resten, kan jag inte förutse vad som kommer att hända. Från vad jag har sett hittills, tror jag att det äldsta paret, Tina och Mikael, kommer att hålla ihop länge. De verkar mest troliga att “överleva”. Jag kan inte avgöra om det är eftersom de verkligen, till hundra procent tror att detta är deras sista chans till kärlek eller eftersom de helt enkelt är mest villiga att arbeta på sitt förhållande. Men jag är definitivt nyfiken på att se vem som kommer klara bröllopet, smekmånaden, samlevnaden o s v. Jag måste erkänna att det föresvävar mig som ett spännande tv-program att titta på. Tjusningen hos en saktelig och oavsiktlig förälskelse är dock förlorad, liksom försök-och-misstags-fasen av varje relation, i vilken paret får verkligen får lära känna varandra; att genomgå hårda tider innan de bestämmer sig för något så stort som äktenskapet är viktigt för att se hur stark bindningen mellan de två personerna är. J. K. Rowling har sagt att allt är möjligt om man är modig. Kanske kommer det också att vara sant för vissa av de här paren, för ibland, om vi anstränger oss, kan vi göra oss fria. Men, även om ett par slutar i skilsmässa, kommer allt bli bra i slutet. Vi alla misslyckas – det betyder inte att vi ska ge upp.

 

Marina Samardžija

Gift vid första ögonkastet

Jag tycker att program som gäller kärleken och förhållanden är mycket svåra att göra eftersom de väl kan gå i motsatta riktningar. De kan bli antigen väldigt roliga eller helt hemska. Kanske beror detta på att relationer mellan människor verkligen är ett känsligt ämne. De gäller ens innersta och ens mest personliga egenskaper och ibland kan det vara svårt att bara prata om dem. Dessutom har varje människa sin egen uppfattning om hur kärleken ska se ut. Därför är det viktigt att man slappnar av, försöker vara naturlig och ha roligt om man deltar i ett program som handlar om kärleken. Annars verkar allting vara artificiellt och mycket otrevligt.

Men därför är det också så hårt att bestämma sig för att vara med I ett sådant program. ”Gift vid första ögonkastet” är ett program som man måste vara modig för att delta i. Kandidaterna säger själva att man måste våga… och vara helt galen. När jag först fick reda på vad programmet handlade om, blev jag mycket förvånad. Jag minns att jag undrade: ska de verkligen gifta sig? Med prästen och bröllopsfesten och allting? Jag kunde knappast tro att ett sådant program skulle kunna finnas och att det till och med skulle finnas någon som ville vara med på det. Jag måste säga att jag först blev lite störd av programmets koncept. Jag tyckte att det skulle göra en parodi på äktenskapet och hela idén verkade vara för radikal för mig. Jag vet att äktenskapet inte spelar samma roll i samhället som förr och att hur man ser på det har ändrats och jag tycker inte själv om den traditionella uppfattningen av äktenskapet. Men det betraktas ändå som en speciell och starkt markerad ritual och jag tycker inte att man bör gifta sig med vem som helst. Hela programmet verkade vara konstigt. Därför blev jag ännu mer förvånad när jag upptäckte att kandidaterna i programmet är vanliga, behagliga och intressanta personer. Jag tyckte så mycket om dem att jag började bli intresserad av programmet och nyfiken på hur allt detta skulle utspela sig. Dessutom försökte jag distansera mig lite från själva de yttre händelserna och fundera på vad som ligger bakom dem. Jag anser att vad programmet egentligen pekar på är ett fenomen som inte bara gäller romantiska förhållanden, utan alla förhållanden mellan människor. Det är ett fenomen som har uppstått i dagens samhälle, och det är mycket vanligt eftersom det dyker upp tillsammans med utvecklingen av det moderna samhället. Jag tycker att vad programmet framförallt betonar och bygger på är den förskräckliga känslan av ensamhet.

Programmet är intressant eftersom alla kandidaterna är över trettio, vilket betyder att de har en egen och utvecklad syn på livet. Dessutom gör deras erfarenhet att de vet precis vad de vill och har vissa förväntningar i samband med kärleken. Men å andra sidan gör den också att de blir mer rädda och osäkra eftersom de inte har lyckats att skapa ett förhållande själva. Den kandidaten som jag tycker mest om, Emily, säger att hon ofta undrar om det inte finns något fel med henne. Så även om det inte är vanligt att bli bortgift i dagens samhälle, kan några se på ett arrangerat äktenskap som ett bra alternativ. Kandidaterna har ju ingenting att förlora och, som psykologen påstår, de blir befriade från rädslan att välja fel. Jag tycker att personerna som har kombinerats i paren passar bra tillsammans och jag tittade på det andra avsnittet eftersom jag ville se hur de skulle bete sig i varandras närhet. Naturligtvis var de mycket nervösa inför vigseln. De brydde sig om hur den andra personen skulle reagera. Men vad som faktiskt händer här är att de är beroende av varandra, vilket är ett av äktenskapets viktigaste drag. De finns i en ny och ovanlig, men samma situation och de måste stödja varandra – annars fungerar det inte. Samma sak händer med bröllopsnatten: dess ”magiska egenskaper” blir bevarade i en annan form – det blir den första gången som paren är ensamma och de verkligen kan lära känna varandra.

Själva frasen ”vid första ögonkastet” som står i programmets namn låter lite skojig, men den innebär också något magiskt som man läser om i sagor. Jag vet inte vad som kommer att hända med paren, men jag tycker inte längre att programmet gör en parodi på äktenskapet.

 

Margita Šoštarić