Gift vid första ögonkastet (2)

by mojuppsats

När min väninna först berättade om Gift vid Första Ögonkastet, tänkte jag genast att jag inte skulle gilla det. Alla sådana program verkar falska och konstruerade, de tävlande brukar irritera mig åtskilligt. Konceptet för programmet förvånade mig. Det är definitivt inte något nytt att gifta sig med en obekant person – arrangerade äktenskap fanns långt före min tid. Men att föreställa sig att en sådan affär sker nuförtiden, frivilligt och framför miljontals människor – det var det som chockade mig.

I ett modernt samhälle är många människor väldigt jobb-orienterade och sätter sina privata liv på andra plats. Sverige är inget undantag. I dagens svenska samhälle försummar människor sina kärleksliv och det är först senare som de känner att något saknas. Att sådana fenomen uppstår här är kanske lite revolutionerande men inte helt otypisk för Sverige, tror jag. Stereotypiska framställningar av svenskarna inbegriper ofta att de är rationella, men ett sådär radikalt drag verkar lite fabricerat.

Jag tror kärlek är mycket mer komplext än det som ett gäng så kallade experter – som försöker förenkla den – vill att vi ska tro. På ett sätt, leker de Gud. Kärlek är inte en åtgärd som ska vidtas, inte en ingrediens som ska tillsättas. Den kan inte bli matchad, eftersom det finns komponenter som ingen av oss känner till eller känner igen, komponenter som varken är vettiga eller konstanta.

Eftersom jag bara har sett ett avsnitt, och har ännu inte har sett resten, kan jag inte förutse vad som kommer att hända. Från vad jag har sett hittills, tror jag att det äldsta paret, Tina och Mikael, kommer att hålla ihop länge. De verkar mest troliga att “överleva”. Jag kan inte avgöra om det är eftersom de verkligen, till hundra procent tror att detta är deras sista chans till kärlek eller eftersom de helt enkelt är mest villiga att arbeta på sitt förhållande. Men jag är definitivt nyfiken på att se vem som kommer klara bröllopet, smekmånaden, samlevnaden o s v. Jag måste erkänna att det föresvävar mig som ett spännande tv-program att titta på. Tjusningen hos en saktelig och oavsiktlig förälskelse är dock förlorad, liksom försök-och-misstags-fasen av varje relation, i vilken paret får verkligen får lära känna varandra; att genomgå hårda tider innan de bestämmer sig för något så stort som äktenskapet är viktigt för att se hur stark bindningen mellan de två personerna är. J. K. Rowling har sagt att allt är möjligt om man är modig. Kanske kommer det också att vara sant för vissa av de här paren, för ibland, om vi anstränger oss, kan vi göra oss fria. Men, även om ett par slutar i skilsmässa, kommer allt bli bra i slutet. Vi alla misslyckas – det betyder inte att vi ska ge upp.

 

Marina Samardžija

Advertisements