Var är vår kultur?

by mojuppsats

“Without culture, and the relative freedom it implies, society, even when perfect, is but a jungle. This is why any authentic creation is a gift to the future.”  – så här skrev Albert Camus om kultur i sitt verk Myten om Sisyfos. Jag tycker att han har rätt. En av de viktigaste komponenterna som  ligger till grund för utvecklingen av varje samhälle är kulturarvet. Kulturer är olika och man kan säga att olika regler gäller för olika grupper. Men just där ligger deras skönhet. Under terminen har vi sett tre svenska kulturprogram (Kulturnyheterna, Kobra och Babel). Vi har därtill pratat om väldigt intressanta ämnen och var och en av oss kunde uttrycka sig och dela sina åsikter med de andra. Vi har ”gått igenom” många kulturaspekter i våra presentationer, (europeiska – amerikanska) filmer, översättning, filosofiska och demokratiska frågor, digitalisering och musik. Jag gillar hur vi har pratat om vissa ”paradoxer”, att man har förlorat sin röst genom demokratin, att viktiga värderingar och principer försvinner varje dag inför våra ögon och att världen förändrar sig på ett sätt som får oss känna oro inför framtiden. Nästan varje gång har någon sagt att vi, unga männsikor, är mycket passiva och att vi bara flyter med strömmen och varje gång tänkte jag: ”Ja, det är någonting som har blivit normalt.” Man är inte längre förvånad. Man rycker lite på axlarna och hoppas att det kommer att bli bättre. Det är min generation och andra unga människor som har en chans att förändra systemet och bevara vår kultur med hårt arbete, kunskap och storsinta tankar. Det är också min generation som ständigt förkvävs. Man kan inte säga att Kroatien inte är ett kulturrikt land. Landet är ganska litet, men vi har en lång historia, undersköna landskap, god mat och stora hjärtan. Om man gick genom Dubrovnik, Split, Zadar, Pula, Zagreb, Rijeka, Osijek, skulle man fråga: ”Varför skulle någon önska flytta härifrån?” och när någon från England, Sverige eller Tyskland flyttar till Kroatien, frågar vi tvärtom: ”Varför just Kroatien?” och vi blir förvånade. Många länder har haft inflytande över Kroatien under många år och vart och ett av dem har lämnat något spår. Italien, Österrike, Ungern… Man kan se det i våra städer, vår mat, våra seder. Men ändå är vi unika och det finns någonting som vi delar med de andra länderna på Balkanhalvön. En stor, obeskrivlig kärlek och ett ”hat” för vårt land och våra människor. Särskilt om vi pratar om stora centra som Zagreb, Sarajevo och Beograd. Det här är också en viktig del av vår kultur. Och det är någonting som främlingar inte alltid kan förstå. Det är inte alltid lätt att förstå sånger av Darko Rundek, Branimir Štulić, Prljavo kazalište Kemal Monteno, Milan Mladenović eller Đorđe Balašević.  Sångerna Flash och Sarajevo ljubavi moja är säkert några av de skönaste låtarna om Zagreb och Sarajevo. Man känner sig lite som Peter Pan, man vill aldrig bli fullvuxen och man vill bara stanna i sin egen stad. Men det är i alla fall inte bra att leva i det förflutna. Det är viktigt att vi anpassar oss till nya människor, nya trender och tiderna som kommer. För två år sedan blev vi medlem i EU. Är vår plats i Europa? Naturligtvis. Har vårt liv blivit bättre nu när vi är med i EU? Inte ännu. EU har inte ett trollspö mot arbetslöshet och våra problem. Det är vi som måste uppnå en standard och jag tror fortfarande  att vi kan. Nu har vi en chans att resa mer, studera och arbeta utomlands och lära någonting av andra europeiska länder. Den kunskap som jag har fått genom mina resor runt i Europa uppskattar jag mycket för de människor som jag har träffat på min väg och nya kulturer har förändrat mina perspektiv. På Louisiana channel har jag sett en intervju med en irländsk författare, Colum McCann. Jag valde honom eftersom jag har läst hans bok Let the great world spin i årskurs 2. Han pratade om 700 år av konstant våld i Irland och The Troubles. Jag hade läst en kurs om detta och på så vis visste jag redan mycket. Han var seriös medan han pratade om det, men ändå förblev han positiv och han till och med skojade. Då tyckte jag att Kroatien och Irland är lika och det var en varm känsla. Han  pratade också om sitt yrke och då sa han att det inte fanns några regler för författare och att man skulle bryta dem. Därtill sa han att man alltid måste utforska nya saker och att alla bra historier handlar om empati, om att känna hur det är att vara någon annan. Jag tänkte att det här var fantastiskt. Irland är också ett land som har haft en lång och turbulent historia. Nu pratar de engelska även om deras första språk inte var engelska. Under terminen har vi läst artikeln ”Achtung, alla barn! Nu är det hög tid att börja plugga tyska!” som talar just om det språket och dess dominans. Jag tycker att det är bra att det finns ett globalt språk som alla kan använda att kommunicera med varandra. Det är, förstås, engelska. I vissa stunder i mitt liv var det väldigt väsentligt att jag kunde engelska, annars skulle mitt liv se ganska annorlunda ut idag. Men det är också väldigt viktig att kunna andra språk. Genom att lära sig ett annat språk, kan man bli en annan människa. Människor som känner mig väldigt bra hävdar att jag har en annan röst varje gång när jag byter språk. Jag vet inte om det är ”sant”, men det är i alla fall någonting intressant. I artikeln står det att den amerikansk-indiska författaren Jhumpa Lahiri, som flyttade till Rom, har en frihet och att hon inte behöver vara perfekt när hon skriver på italienska. Jag håller med henne. Av alla språk som jag har lärt mig i mitt liv, känner jag att italienska är det enda som jag började prata ganska snabbt och utan att jag var rädd. Även om jag pratar både tyska och svenska, har jag ändå en broms med dem. Den här bromsen har jag inte när jag pratar engleska eller italienska. Om det har någonting med människor eller själva språket att göra, vet jag inte. I alla fall är alla de här språken mycket värdefulla och man får privilegiet att se andra världsbilder, andra sätt att leva och hur man förhåller sig till livet. Därför är det inte lätt att säga var och vad precis den kroatiska kulturen är. Finns den bara i Kroatien? Omfattar den också andra länder på Balkan eller kanske hela Europa, för att vi är ett europeisk land? Jag stänger mina ögon och igen ser Peter Pan, Sava, min gata, jag hör kända låtar, men jag ser också det vackra torget i Milano, Alexanderplatz och Piccadilly Circus. Kanske är vi någonstans mellan Balkan och Europa men det är en annan ”kamp” som kanske inte alltid har någonting med kultur att göra och som pågår i var och en av oss.

 

Ana Mastelić

Advertisements