Flyktingkrisen (insänd i mitten av november)

by mojuppsats

Om jag hade börjat att skriva den här uppsatsen igår, så skulle den troligen se annorlunda ut. Men jag började att skriva den idag, den 14 november 2015. Först ska jag fokusera på vissa viktiga fakta. Många av de människor som flyr kommer från Syrien och Irak där inbördeskrig pågår. Våldet i andra länder i Mellanöstern, Afrika och Pakistan har samtidigt ökat, med IS:s större inflytande på det området. De flesta flyr till EU via Turkiet och de grekiska öarna, men också via Italien (som är den längre vägen). I artikeln ”Tio frågor och svar om flyktinkrisen” på Sveriges Radio står det att, enligt FN, nästan 60 miljoner människor befann sig på flykt vid slutet av 2014. Konflikterna har eskalerat och många människor lämnade sina respektive hemländer eftersom de inte längre kunde leva under sådana villkor, omgivna av krig och död. De insåg att det inte finns någon framtid för dem där och de bestämde sig för att det vore bättre om de försökte att söka ett bättre liv någon annanstans.

Syriens grannländer har tagit emot flera miljoner men det kommer fler och fler människor som nu reser till Europa. Varje EU-land har tilldelats en nationell kvot av flyktingar, men det sätter stor press på länder vid EU:s yttre gräns (Grekland och Italien) samt på rika länder (Tyskland, Sverige, Österrike). De flesta vill inte ansöka om asyl i till exempel Kroatien, Slovenien eller Ungern, utan i Tyskland. Många av dem har åkt/gått genom Kroatien. Människor hade olika åsikter om detta. Några blev mycket rädda, eftersom de förknippade flyktingar med terrorister och ännu större arbetslöshet. Andra ville hjälpa så mycket som möjligt. En del av dem ville vara solidariska för att vi hade Självständighetskriget här och många vet hur svårt det var, särskilt för små människor i byarna. En sådan erfarenhet har lärt oss någonting. Men problemet var att myndigheterna inte var väl förberedda. Vi hade stora problem med vår kapacitet och våra medel. Det uppstod också några konflikter med våra grannländer, särskilt med Serbien och Ungern. Som vanligt kivades politikerna och människorna, de flesta, skakade bara på huvudet.

Det visade sig emellertid att flyktingarna inte ville stanna i Kroatien, utan bara åka genom vårt land och nå rikare länder som Sverige. Sverige är ett av målen för många av dem. Siffrorna ökar ständigt och varje vecka kommer det fler människor. Först måste man vända sig till Migrationsverket och ansöka om asyl. Just nu måste man vänta mellan tio och elva månader för beslut om asyl. Men svenskarna har blivit upprörda och varje vecka blir det fler människor som är emot flyktingar. Några anledningar till detta är att inte alla flyktingar är civiliserade, inte alla är registrerade och därtill kostar det mycket. I det här ögonblicket konfronteras vi med den största flyktingkrisen sedan andra världskriget.

Någonting hemskt hände i Paris igår. Skottlossning, explosioner, gisslantagning, blod. 129 människor dödades, 352 skadades och 99 kämpar för livet. Nu kommer alla som står till vänster att säga: ”Människor i tredje världen dör varje dag och ingen bryr sig om detta!”. De som står till höger kommer att säga: ”Bort med flyktingarna, ta dem tillbaks till de länder de kommer ifrån!” Jag ser på allt detta och känner mig verkligen ledsen. Sådana uppdelningar har lett oss till det här förfärliga. Många människor från Syrien har också flytt från detta, från de här människorna som inte har känslor, som inte har empati och som använder religion som ”undanflykt” för sina bestialiska aktioner. Men Västvärlden måste erkänna att den själv har skapat det här monstret. En vän till mig bor i Paris och han är fransman. Han skrev en status på sin facebook-sida som jag, även om jag är översättare, inte vill översätta, för jag är rädd att jag kunde tappa någonting han ville säga: ”Too much Blue White Red everywhere, STOP this please. You can show your pain another way than feeding French nationalism. When attacks happen in Paris/London/Rome… It is not France/UK or Italy that is touched, this is the whole civilised world, so a tricolore, a union jack, singing the marseillaise or I don’t know what limits your solidarity to one country when the whole civilised world share this pain and also deserve your thoughts… Thanks…”. Jag tycker att han har rätt. Rädsla kommer att behärska Europa. Tryggheten kommer att försvinna i världen. Olikheter som kunde göra oss rikare kommer att bli ett stort hinder i relationerna mellan länder. Men kanske finns det ändå några ljus som fortfarande brinner i Europa. Jag hoppas det. ”Pray for Paris”? Naturligtvis, men jag tycker att mer sanning finns i den följande frasen: ”Pray for the world.”

 

Ana Mastelić

Advertisements