Flyktingkrisen i Europa: igår, idag, imorgon (insänd i början av november)
Genom historien har människor vandrat av olika anledningar. Ibland är det på grund av näringsbrist, orsaker som har med naturen att göra, till exempel, naturkatastrofer eller ogynnsamt klimat och ibland är det på grund av krig. Idag har situationen inte förändrats mycket, människor migrerar fortfarande av liknande skäl: ekonomiska, det vill säga för att söka arbete, studera eller söka bättre möjligheter och livsvillkor, och människor flyr också på grund av krig, konflikter, våld, förföljelse, osv.
Man kan säga att idag lever vi i en av Europas största flyktingsperioder. Hundra tusentals människor flyr från Syrien, Afghanistan, Irak, Turkiet och andra grannländer samt från Afrika till Västeuropa. Just nu pågår en flyktingkris i Europa eftersom en stor folkmassa anländer till Europeiska unionen, många av dem korsar olagligt gränserna. Deras mål är länder som Sverige och Tyskland, vars invandringspolitik är den bästa. Däremot är de här länderna långt ifrån flyktingarnas hemländer, så resan är svår och farlig till “det förlovade landet” (Sverige eller Tyskland). Då börjar problemen. För att komma till sitt mål måste flyktingar vandra genom fattiga länder på Balkanhalvön, vilka inte kan eller inte vet hur ska man på rätt sätt ska hantera flyktingvågen. I vissa fall stänger regeringar sina gränser, polisen och soldater bevakar gränserna och låter inte flyktingarna passera, allt detta på grund av rädsla och brist på pengar. Länderna i Europa vänder sig mot varandra, inte någon vill ta ansvar, alla hävdar bara sitt lands rättigheter och fortsätter att skicka flyktingarna till grannländerna. Det verkar som om det inte finns något slut… Åtminstone inte inom den närmaste framtiden.
Situationen i Kroatien är väldigt komplicerad. Regeringen vet att flyktingarna bara passerar och at inte någon vill stanna, så regeringen hjälper flyktingarna att passera. De organiserar lift från den serbiska gränsen till den slovenska gränsen, flyktingarna stannar i Kroatien bara cirka en eller två dagar. Det är för kort tid för att andra länder ska kunna ta emot flyktingarna, dvs. Slovenien, sedan Österike, och slutligen Tyskland eller de skandinaviska länderna, som Sverige, som placerar dem i flyktingläger samt behandlar deras ansökningar om asyl och uppehållstillstånd. Å andra sidan, vad kan Kroatien göra när flyktingarna inte vill stanna? Kroatien kan inte tvinga dem att stanna, om de måste, korsar de gränserna olagligt. Den enda lösningen är att säkra transporter från den ena gränsen till den andra.
När det gäller situationen i Sverige, jämfört med situationen i Kroatien, är det mycket bättre – enligt medierna. Systemet är bättre organiserat, just nu försöker regeringen att komma överens med oppositionen om tillfälliga uppehållstillstånd, nya möjligheter för arbete, nya regler för så kallade RUT-avdrag, osv. I Kroatien öppnades bara ett nytt flyktingläger i Slavonski Brod, men just nu är riksdagsvalen viktigare än flyktingfrågan. Naturligtvis måste Sverige ta större ansvar eftersom Sverige är ett invandrarland där flyktingar hoppas att få stanna. Det skapar dock stora problem för Sverige, det finns risk för bostadsbrist, att hitta nya arbetsplatser för dem som är inte kvalificerade för en viss tjänst, anpassa dem till svensk kultur och svenskt liv och språk. Sverige har nog resurser, men frågan är hur länge?
Flyktingkrisen är ett stort problem idag och länderna, särskild de små och fattiga, kan inte kämpa ensamma mot en sådan kris. Det är oerhört viktigt att problemen åtgärdas på EU-nivå och på global nivå. EU måste hitta ett sätt att förhindra sådana flyktingvågor genom att uppmuntra samarbete mellan länderna såväl på europeisk nivå som på internationell nivå. Det betyder att EU måste hjälpa Turkiet och andra länder som gränsar till länder där kriget rasar och varifrån de flesta flyktingarna kommer. Europas resurser är inte outtömliga och Europa kan inte ta emot alla människor. För övrigt är många av “flyktingarna” inte riktiga flyktingar utan ekonomiska migranter eller terrorister, vilket förvärrar saken. Jag undrar varför Amerika gör nästan inte gör någonting. Amerika startade kriget, Amerika har sina fingrar överallt Amerika tog över rollen som ett land som “sprider demokratin”, men var är de nu? Varför kämpar inte de mot ISIL? Varför gör Kina eller Japan ingenting? Vart försvann mänskligheten, eller empatin? Många obesvarade frågor…
Lösningen är att stoppa kriget, men det är en utopi tyvärr.
Dorotea Šoja