Kursen Kulturk(r)amp, dess mål och resultat

Kursens innehåll ägnade sig åt att öppna studenternas ögon för dagens kulturtillstånd och försöka förklara begreppen kultur, konst, humaniora och bildning. Jag tror att dessa begrepp är komplexa och sammansatta och det är inte enkelt att svara på frågor som vad är kultur, vad är konst, varför är humanioras ställning svag idag osv. Varje person har sina uppfattningar när
det gäller dessa termer och det har varit intressant att få höra dem alla.

Kursen började med programmet ”Liv och Horace i Europa” och vi tittade på det och diskuterade. Programmet är ett försök att förklara begreppet bildningsresa och dess syfte genom att resa runt i Europa med akademiledamoten Horace Engdahl och serieskaparen Liv Strömquist, en kombination av klassiskt och modernt tänkande. Bildningsresan var också ämnet för Leif Alsheimers bok med målet att lära ut det abstrakta tänkandet, förmågan till inlevelse och empati och att ge människor redskapen för att kunna tänka kritiskt, förstå samhällsutvecklingen, sammanhangen och sin egen plats i verkligheten. Han framhöll humanioras relevans i samhällets utveckling:

“De värden som humaniora förkroppsligar är centrala och vitala för alla
universitetsdiscipliner och för varje yrke. De motverkar den förödande
kombinationen av värdenihilisim och teknokrati.”

De här är väldigt starka ord och jag tror man alltid måste påminna sig om dem, alla människor inte bara de som är verksamma inom humaniora.

Litteraturkritikern Klara Johanson (1875-1948) förklarade sin åsikt om sexualsystemet i boken ”Kritik” något som också är viktigt på kulturens område. Hon börjar med Charlotte Perkins Gilmans utsaga att den nutida civiliserade mänskligheten är “oversexed”. För att bevisa det ger Klara oss ett exempel från sitt liv – köpet av ett bläckhorn i pappershandeln. Försäljaren frågade henne om det skulle vara till en dam eller en herre och i hennes svar och text märker vi en ironisk och komisk ton om varför könsroller är viktiga inom samhället. Hennes svar var enkelt men mäktigt: “Till ingendera delen utan till en bättre person.” Klara var före sin tid – hon skrev så klart, kritiskt och starkt. En fantastisk kvinna som kämpade mot det konservativa och föråldrade systemet.

Vi läste Håkan Lindgrens artiklar om Åsa Crona och kaliforniska hippier som befriade datorn. Första artikeln handlar om skribenten Åsa Crona som alltid var egensinnig och kritisk och vågade att skriva vad hon verkligen tänkte. Håkan uttrycker sorg över att det inte finns nya idéer och unga provokatörer idag och han vill ha mer Åsa Crona på kultursidorna. Igen påpekar han att det finns många problem inom vår kulturkrets likaväl som inom humaniora. Den andra artikeln handlar om den teknologiska utveckling som började med den kaliforniska alternativkulturen på 1960-talet. Hippiernas motto var: “ingen äger något, alla har rätt att bygga vidare på andras skapelser.” (denna meningen relaterar till dator- och internetutveckling). Håkans åsikt är att den här utvecklingen är rebellisk och därför kan man inte bygga ett stabilt och rättvist samhälle på den (konsekvenserna av detta känner man idag).

Vi tittade på programmen Babel, Kobra och Louisiana Channel. Babel fokuserar mest på litteratur och dess utveckling i Sverige. Min kurskamrat Anita G. sa att det finns kritik mot Babel på grund av programmets mål att bli populärt och för att det därför har kommersialiserats. Jag håller med, Babel behandlar ämnen som redan är offentligt diskuterade och av den här orsaken har programmet blivit monotont och prosaiskt. Å andra sidan behandlar Kobra värdefulla, mångsidiga och internationella ämnen som gäller kulturens olika riktningar – konst i laboratoriet Cern, den Oscarsbelönade polska filmen Ida, elektronisk dansmusik i Sverige, voodoo, afrikansk konst osv. Louisiana Channel behandlar olika och intressanta ämnen men avsnitten är för korta, tycker jag, och om något blir intressant kan man inte få veta mer.

Vi höll föredrag om olika teman – symboler, färger och kroppsspråk i olika kulturer, kvinnorollen i litteratur och film, pronomenet hen, om man kan skilja på svenska dikter och pop-låtar, karikatyrernas roll i konsten, kultur och politik.

Vi gjorde intervjuer med utvalda personer om kultur och konst och försökte på så sätt förklara och därmed förstå dessa begrepp.

Vi har läst några kapitel ur essä- och artikelsamlingarna ”Uggla” av Aase Berg och ”Ärret efter drömmen” av Horace Engdahl. Aase Berg ville uppnå kritiskt tänkande och uttryckte sina åsikter, metaforer och gör flera jämförelser gällande kultur, könsroller, kärlek, död, natur och kvinnan som mor och hennes förhållande till barnet. Horace Engdahl skrev om konst, litteratur och kritik och lade accenten på deras stora betydelse i dagens värld – de är lika värdefulla som vetenskap eller teknologi. Jag läste kapitlet ”Från eufori till anatomi: Stig Larssons lyrik” och förstod poängen med hela samlingen – en konstnär måste vara provokatör (Håkan Lindgren har samma åsikt), ställa höga krav på sig själv och ta konsten på allvar. Kanske är det ett recept för hur människor kan förbättra kulturens och humanioras tillstånd?

Kunskap och värde

Dagens värld har mer och mer blivit en teknologisk plats och människor har tyvärr blivit fackidioter. Kanske är det för direkt att skriva eller säga och det låter bittert men jag tror faktiskt att den här meningen är dagens människotillstånd. Globalisering och teknisk utveckling främjar samhället i allmän betydelse men hejdar också mänsklighetens utveckling – frågan är finns det en människa av kött och blod med egna tankar och uppfattningar utan hjälp av datorer, robotar och teknologi eller deras påverkan? Vi människor kan inte tillåta att vår bildning eller utbildning i humaniora dör. Om humaniora dör ut, ska mänsklighetens historia och de framgångar som skapats med stor möda genom tiderna också dö ut. Vill mänskligheten verkligen hoppa i galen tunna och tillåta det?

Efter den här inledningen som är pessimistisk (för jag tror pessimism mot dagens mänsklighetsutveckling är det första steg som har makt att rädda humaniora och bildning i allmänhet) ska jag försöka förklara vad bildningsresa, kultur, konst och vetenskap är och hur man kan förbinda dem och hur de påverkar varandra.

Vi tittade på programmet ”Liv och Horace i Europa” som förklaras som en bildningsresa. Min åsikt om programmet är att de genom Horaces stor kunskap om historia, litteratur, musik och konst och Livs omedelbara och ungdomliga erfarenhet av världen har försökt att utbilda svenskarna och förklara humaniora och bildning. Men misslyckats. Jag tror att man för att kalla någonting för en bildningsresa måste man delta inte bara i ett vanligt samtal, men också gå in i en nyttig och värdefull diskussion. Naturligtvis är det nödvändigt att ha kunskapen om händelser och saker som händer och har hänt i världen och historien men det viktigaste är önskan att försöka förstå människorna och världen själv. Vi tittade på programmet men jag känner mig likadan som före, min förståelse är inte bättre och jag tror många eller majoriteten av svenskarna känner på samma sätt. Vi deltog inte i resan, vi var inte där och det är viktigt – att se allt med egna ögon.

Kultur och konst

Kultur och konst är breda begrepp, komplexa och sammansatta. Min intervjuperson, en väninna som studerar konsthistoria och engelska försökte att ge mig svar på några frågor. Hon säger att kultur representerar grunden för humanitet, den är bas för varje nation och varje land och består av olika beteendemönster, seder, företeelser och normer. Hennes svar får mig att tänka att kultur faktiskt är allt omkring oss. Just det säger hon i sitt svar om konst: “Konst är allt omkring oss – allt man uppfinner och gör med egna händer är konst på något sätt.” Jag håller med, konst har stor makt inom kultur, så mycket kan man göra med konst – uttrycka känslor, upplevelser, erfarenheter och slutligen attityder. Konst är kommunikation med andra människor, det förflutna och framtiden och på så sätt är den allt som kultur representerar och omfattar. Tyvärr har kultur och konst blivit en lyx idag även om man bortser ifrån att vi lever i migrationernas tid. Det finns mycket av så kallad populärkonst som är kommersialiserad och bara söker efter pengar och berömmelse och kulturen blev påverkad av en livsstil som har förändrats i hög grad.

Konst och vetenskap

Jag tittade på programmet Kobra, avsnitt två som handlar om konst och vetenskap och deras inbördes förhållande. Jag måste säga att det var svårt för mig att förstå förbindelse mellan de två men efter det här avsnittet var jag helt fascinerad och kan säga att jag har lärt mig mycket. Det handlar om programmet Artists in residence och flera konstnärer som besökte partikelfysiklaboratoriet Cern i Schweiz för att få inspiration för sina verk. Första meningen i avsnittet slog huvudet på spiken – man måste låta konsten kollidera med vetenskapen. En fantastik mening! Poängen är att konst och vetenskap påverkar varandra, t.ex. den tyska konstnären Julius von Bismarck vill skapa konst genom att kontrollera blixten eller piska naturen som alltid slår tillbaka. För honom är naturen ett politiskt landskap och på så sätt gör han revolt mot de styrande. Andra exemplet är två konstnärer från Taiwan, Peg Ying Bin och Wenchi Su som är dansare och koreografer och undersöker mötet mellan kroppen och det som pågår nu – hur vi reagerar på de tekniska förändringarna. Ändamålet är att ta reda på hur kroppen korresponderar med tankar, ekvationer och känslor. Deras åsikt är att både konstnärer och forskare försöker förstå världen. Det är faktiskt så, man måste vara nyfiken.

Slutsats

Låt dig själv bli en nyfiken provokatör, var inte rädd att främja dig själv och samhället (nya ideér är nödvändiga just nu!) och hitta ditt uttryckssätt och din konst (alla människor får det).

För att sammanfatta: bli en Åsa Crona.

 

Valentina Radoš

Advertisements