Kursen Kulturk(r)amp – dess mål, centrala frågor och iakttagelser

by mojuppsats

Kursen Kulturk(r)amp omfattade olika frågor gällande kultur och konst, dess mål och olika orsaker, följder och problem som finns omkring själva begreppet. Alla dessa komponenter visade sig vara komplexa och visade också att det finns olika uppfattningar och funderingar kring allt detta som begreppet kultur ingår i.

För att inse det, pratade vi i början av kursen om vad konst och kultur är, varför är kultur värdefullt, vad är humaniora, varför är humanioras ställning så svag idag.

Sedan tittade vi på SvT. Play på ett dokumentärprogram K Special som berättar om olika konstnärer, i ett avsnitt om Marie-Louise Ekman. Hon är svensk bildkonstnär, textilkonstnär och filmskapare som skapar provokativa verk i en naivistisk stil. Hon har varit verksam som konstnär sedan sent 1960-tal och har också regisserat och skrivit manus till ett tiotal filmer och tv-serier. I avsnittet berättar hon om sitt liv, sin barndom och erfarenheter som påverkade henne som konstnär och vi får inblickar i hennes värld och hennes ateljé där hon arbetar. Hennes konstnärskap är uppseendeväckande – i sina bilder tar hon upp den unga kvinnan och hennes position, de är framställda med lust och lek men samtidigt med ett slags aggression. I hennes senare verk fick barn mer plats och det var intressant att se denna förändring i hennes konstnärskap.

I Axess-artikeln ”Satsa på eliten” och Leif Alsheimers ”Humaniora på undantag” ur hans bok ”Bildningsresan” tas olika aspekter och olika frågor angående humaniora upp, det vill säga dess roll idag. Till exempel berättar båda texterna om begreppet ”genomströmning” som i hög grad finns i många aspekter av vårt moderna samhälle. Genomströmning finns i ett instrumentaliserat samhälle med ekonomiska krav och förutsättningar där man står inför kravet på snabbhet – enligt Alsheimer är genomströmning ”närmast en antonym till kunskapsbyggande och som (…) har blivit ett kvalitetsmått”. Alsheimer skriver mycket komplext om hur han ser humanioras ställning idag och det kan sägas att han tycker att humaniora har en mycket dålig ställning. Därtill tycker han att humaniora, det vill säga den humanistiska bildningens betydelse är viktig för demokratin, det demokratiska medborgarskapet och samhällsutvecklingen. Han skriver: ”Humaniora handlar om livet, om erfarenheten av att vara människa. (…) De värden som humaniora förkroppsligar är centrala för och vitala för alla universitetsdiscipliner och för varje yrke. (…) De oönskade följdeffekterna kommer av att utbildningen är ensidigt koncentrerad på yrkesteknisk kompetens och att alltför lite tid ägnas åt att utveckla och fördjupa studenternas humanistiska livshållning, vilja att värna det mänskliga i varje läge och förmåga att vara en god samhällsmedborgare.” Detta har lett till att det är svårare att bli ett subjekt i sin egen rätt – man värderar mer kortsiktiga och instrumentella prioriteringar (karriär, hög status, ekonomiska resurser…), vilket är, tycker jag, viktigt att peka på och vara medveten om.

Under kursens gång pratade vi om Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866) eftersom vi fick i uppgift att titta på ett avsnitt om honom på K Special. Vi var redan lite bekanta med Almqvist då vi under tidigare kurser läste dikten Tintomaras sång där Almqvist med gestalten Tintomara passerar gränsen mellan djur och människa. Almqvist beskrivs som Sveriges modernaste författare eftersom han i sin roman ’’Det går an’’ skrev om en självständig kvinna, kvinnorollen, självständighet, och rättigheter. I romanen följer vi glasmästardottern Sara Videbeck och sergeanten Albert som förälskade sig i varandra. Sara vill inte gifta sig – istället kräver hon att de skall leva i ett jämlikt och fritt äktenskap utan formell vigsel och utan delad egendom. De ska inte ha hushåll eller något annat gemensamt så att de bara kan skiljas åt om de tröttnar på varandra. Därför väckte romanen i 1800-talets Sverige ett stort uppseende och skarpa angrepp mot Almqvist, och blev därmed kallad för skandalroman.

Det är intressant att nämna att Almqvist utbildade sig till präst, men bara för ekonomins skull. Han kritiserade den svenska kyrkan och tyckte att den är hycklande och maktfullkomlig och om detta fick vi veta i hans artikel ’’Med vad rätt sitter adel och präster på den svenska riksdagen?’’. Men, Almqvist propagerar inte för våld för att beröva adeln och präster deras makt. Istället skriver han: ’’… samhällets utveckling i lugn och fred är alltid det bästa.’’

Vi fick veta någonting mer om Almqvist från Horace Engdahls ’’Almqvist och det demoniska’’ ur hans bok ’’Ärret efter drömmen’’.

På Louisiana Channel fick vi veta lite mer om litteratur och författare. Vi tittade på en video om Kerstin Ekman där hon pratade om sin barndom och sina erfarenheter och tvivel som påverkade sitt författarskap även om hon inte var medvetna om det då. Hon älskar naturen och säger att det finns författare som värkligen var eller är excentriska i sina idéer (hon nämner Strindberg) och det är då vi måste vara uppmärksamma när vi lyssnar på dem.

En annan uppgift var att på SvT. Play titta på två avsnitt av Babel och tre avsnitt av Kobra och sedan jämföra dem sinsemellan och med något kroatiskt kulturprogram. Babel är ett kulturprogram, ett slags litteraturmagasin där programledare Jessika Gedin möter aktuella författare och diskuterar med dem om deras böcker. Kobra är också ett kulturprogram men det bearbetar olika aspekter av kulturen, inte bara böcker och författare. Temana är väldig olika från till exempel häxor, mänskliga robotar, klimakteriet till den inhemska kulturen i Bolivia. För mig var det intressantare att titta på Kobra eftersom programmet ger inblickar i olika aspekter av kultur och världen och därför är lätt att följa. Programmets innehåll väcker också uppseende och stimulerar tänkandet.

Var och en av oss intervjuade någon person om kultur och konst för att få veta vad man tycker om dessa begrepp. Vi höll föredrag om något kulturtema – vi fick höra något om världsarv i Sverige jämfört med världsarv i Kroatien, sedan något om svordomar och ’’fult språk’’, progressiv metal-musik (Prog metal), folkomröstningar i Sverige, ett quiz om skådespelare och Oscar filmpriset, samer – och diskuterade temana.

Klara Johansson (1875-1948) var en författare och litteraturkritiker. Vi läste hennes text ”Sexualsystemet” ur boken ”Kritik” där hon på ett bitskt och humoristiskt sätt förklarar sin åsikt om en annan aspekt av kulturen – könet. Hon börjar med Charlotte Perkins Glimans utsaga: ’’… den nutida civiliserade mänskligheten är som >>oversexed>>.’’ Johansson illustrerar det med ett exempel från sitt liv när hon ville köpa ett kristallbläckhorn i en pappershandel. Expediten frågade henne om det skulle vara till en dam eller en herre med förklaringen att det finns en skillnad i bläckhornets storlek: ’’- Stora bläckhorn får inte plats på damskrivbord.’’ Klara svarade: ’’- Till ingendera delen utan till en bättre person.’’ Hon konkluderade dock att sedlarna hon räckte fram accepterades utan debatt, vilket starkt förvånade henne ’’ty att inte pengar är neutrala kan man få veta av första bästa löneregleringskommitté.’’

Förutom detta, läste vi texterna ’’Pervers Madonna’’ och ’’Den absurda barnberättelsen’’ från boken ’’Ur könets mörker’’ av Ebba Witt-Brattström som behandlar kvinnorollen och sexualitet.
Det visade sig att kultur är ett väldigt brett och komplext begrepp – det innefattar olika aspekter av livet såsom historia, mänskliga förhållanden, värderingar, idéer. Det är viktigt att man försöker resonera, ifrågasätta det man upplever och dessutom utveckla sitt kritiska tänkande och inte enbart acceptera allt som erbjuds så att man kan utveckla sig i olika aspekter av livet och bättre förstå det som händer omkring en. Möjligen skulle man kunna förändra världen och sig själv till något bättre.

 

 

Sandra Fulir

Advertisements