“Din hjärna”

by mojuppsats

”Din hjärna” är en TV-serie producerad av Sveriges Television. Programledaren Anders Hansen, psykiatriker och författare, gör i vart och ett av dess fem avsnitt en djupdykning i några av hjärnans fenomen.

I det första avsnittet handlar det om ett av det moderna samhällets mest spridda fenomen — stress. Med hjälp av olika korta tecknade filmer och några gäster försöker Hansen utreda vad stress egentligen är och vad det är som gör oss människor stressade. Han pratar med olika personer om deras erfarenheter av stress för att få en bredare bild om vilka typer av stress det finns och hur olika personer upplever dem. Hansen pratar både med många så att säga “vanliga” människor på gatan, men också med skådespelaren Leif Andrée som ännu idag, efter många år på teatern, upplever scenskräck. Han möter också läkare som arbetar på akutmottagningen och de beskriver sin stress. Hansen samlar ihop alla dessa upplevelser för att komma fram till en viktig slutsats: även om man upplever ganska höga nivåer av en typ av stress varje dag, betyder det inte att man därigenom är redo att ta itu med alla andra typer av stress. Man kan nämligen bara vänja sig vid en typ av stress och det gör en inte immun mot alla andra. 

Hansen pratar också med Robert Sapolsky — en av världens ledande experter i stressforskning. Sapolsky ger flera viktiga inblickar: han hävdar att stressen för oss människor för det mesta finns i våra huvuden — att våra hjärnor på samma gång är primitiva (om man tänker på mekanismen i hjärnan som står bakom stress) och så utvecklade att vi kan föreställa oss något som kanske kan hända och det kan också göra oss stressade. Men samtidigt varnar sapolsky också för att man inte ska lura sig själv och tro att alla orsaker till stress hos människor är psykologiska och att det går att bota dem genom rätt tänkesätt. Han ger exemplet hemlöshet. Slutligen var det intressant att se att inte ens världens ledande stressforskare, med all sin kunskap om stress, är resistent mot stress.

Det andra avsnittet tar upp vår digitala värld som tema. Både det första och andra avsnittet är gjorda på samma sätt: Hansen för fram ett ämne med hjälp av tecknade klipp som illustrerar några händelser eller processer i våra kroppar och genom att prata med olika människor som är antingen experter på ämnet eller som har upplevt det fenomen han pratar om. I det här avsnittet inför han till och med ett experiment med en familj som fattade beslutet att vara utan skärmar under en vecka. Avsnittet är mest fokuserat på våra mobiltelefoner och hur det är möjligt att vi är så beroende av att fingra på dem hela tiden. Ännu en gång dyker vår gärningsman från första avsnittet upp: våra “primitiva hjärnor”. De är den sak som verkar ligga bakom alla problem vi har — både stressen och vårt skärmberoende har samma orsak bakom sig. Hansen påstår att det är att våra hjärnor är i “osynk med den tid som vi lever i”. Han ger en exakt och detaljerad men samtidigt klar inblick i vad det är som driver oss att vara beroende av något. Det är nämligen att våra belöningssystem har varit mer eller mindre desamma sedan stenåldern. Det var intressant att se hur våra hjärnor egentligen är primitiva, oavsett alla stora saker vi har gjort under alla dessa tusentals år — från konst, kunskap och teknologi till språk. 

I det här avsnittet pratar programvärden med en programmerare och forskare, Aza Raskin, som har utvecklat ett program som möjliggör att vi ägnar oräkneliga timmar av våra liv åt våra telefoner. Han pratar om något som var särskilt förskräckande — hur stora företag som Google och Facebook har hittat sätt att bryta sig in i våra hjärnors gamla sätt att belöna oss och “tvinga” oss att slösa bort så mycket tid på att bara “skrolla” genom massor av bilder och information så att företagen kan dra in massor av pengar. 

Ett argument som ofta hörs i sådana debatter om nya teknologier är att vi (människor) inte bör  vara så rädda för dem eftersom man först har varit rädd för många uppfinningar som faktiskt har gjort våra liv rikare. Till exempel, tryckta böcker när tryckpressen kom och man trodde att den förstörde människors sätt att tänka eller när tåget uppfanns och några påstod att vi inte är tillämpade för sådana höga hastigheter. Det var väldigt intressant att se hur de här argumenten är fel —  hjärnforskaren Susan Greenfield påstår nämligen att denna “teknologi är runt oss hela dygnet” (och det har inte hänt förr) samt att de äldre teknologierna berikade våra liv och hjälpte oss att förstå våra omgivning medan de nya försöker att ersätta dem genom att skapa en ny parallell värld. Man kan tänka sig att allt detta är lite överdrivet och låter lite som om de försöker skapa panik och på det sättet locka tittare, särskilt eftersom alla åsikter som fördes fram i avsnittet var ensidiga (emot teknologi). Personligen tycker jag att man måste lägga märke till det här, men allt detta (att åsikterna var ensidiga) gör inte alla dessa argument och fakta mindre sanna. Jag tycker att vi människor utvecklar de här teknologierna väldigt snabbt utan att veta tillräckligt om dem.

I mitt tycke är serien ett bra sätt att uppmärksamma några av den moderna världens mest spridda problem — något som alla vet om och upplever men som  samtidigt är något som inte så många förstår. Det möjliggör för allmänheten att lära känna sig själv bättre genom ett intressant och lättförståeligt program och att komma i kontakt med förhållanden som upptäckts av många viktiga forskare och experter.

 

Eva Ožeg